Narkotikapolisen : 1993–2020

Hur blev arbetet mot narkotika en av polisens mest centrala uppgifter? Och varför fortsatte narkotikakontrollen att växa trots återkommande organisationsförändringar, skiftande politiska prioriteringar och uteblivna resultat i förhållande till flera av narkotikapolitikens uttalade mål?

I denna avhandling undersöks den svenska polisens arbete mot narkotika under perioden 1993–2020. Med stöd i ett omfattande källmaterial bestående av arkivhandlingar, intervjuer, offentligt tryck och mediematerial följs narkotikabekämpningens utveckling från straffskärpningen för eget bruk 1993 till ett halvt decennium in i den nya polisorganisationen.

Avhandlingen visar hur polisen inte enbart genomförde narkotikapolitiken utan också bidrog till att forma den. Under perioden försköts narkotikabekämpningen från ett specialistområde för narkotikapoliser till en uppgift som kom att genomsyra hela polisorganisationen. Därigenom ökade också de anmälda narkotikabrotten kraftigt och polisens fokus riktades alltmer mot eget bruk och mindre innehav.

Genom att analysera samspelet mellan politisk styrning, rättsliga förändringar, organisatoriska förutsättningar och polisiär praktik ger avhandlingen nya perspektiv på hur den svenska narkotikakontrollen har formats och förändrats över tid.

Detta är en doktorsavhandling i kriminologi vid Stockholms universitet 2026.